Början...

Vad jag har väntat på att denna resan ska dra igång, å nu äntligen så har den gjort det :) Känner nervositet och en otrolig förväntan på det hela. Ska berätta lite kort hur det hela började för mej.

Jag satt hemma och funderade återigen över det här med kalori intag. När jag använde olika sidor på internet för att få fram vad jag bör ha för kalori intag om dagen så tyckte jag inte att det stämde alls. Så, jag lyfte luren för att rådfråga en sköterska på sjukhuset. Hon höll med mej om det lät väldigt konsitgt att jag skulle äta trax över 3000 kalorier om dagen. Hon frågade mej mycket om tidigare försök till att gå ner i vikt, vilka metoder jag försökt med och under hur lång tid. Det sista hon frågade var om jag aldrig hade funderat på att göra en gastric bypass poeration. Å visst har jag gjort det, tanken har slagit mej ibland, men jag har aldrig trott att jag skulle få en sådan operation. Hur som helst så bokade hon in mej hos en läkare för att diskutera saken.

När jag skulle på detta läkarbesöket så var jag oerhört nervös. Att gå till läkaren är något som jag verkligen avskyr och undviker det i allra högsta grad. Att sitta där och prata med en främmande människa om mitt problem gjorde mej fruktansvärt nervös. Min vikt är inte det första jag börjar prata med folk om. Det känns så skamset och jag skäms verkligen över att det har gått så här långt.
 Men läkaren var väldigt trevlig och inte alls dömmande som jag hade inbillat mig att han skulle vara. Sagt och gjort så skickade han en remiss till Eksjö.

Ca tre månader efter att remissen skickats så kom kallelsen till en sjuksköterska i Eksjö. När jag öppnade brevet så slog hjärtat volter, herregud, nu gäller det! Ska jag verkligen bli berättigad denna hjälpen ?
Ja, det blev jag. 

Det var i maj månad som jag var på första besöket hos sköterskan, i början på juni var jag på det andra besöket för att träffa hela läkar teamet. Blev lovad att de skulle höra av sig efter semestern för att få träffa läkaren och få ett operations datum.

Sommaren gick, å semestern var över. Förväntan var gång jag såg postbilen komma var hög. Men det kom inget brev. Så, jag började ställa in mej på att det inte blir någon operation. Kände en enorm besvikelse över det hela. Det var ju trotts allt precis i slutet av september månad och jag hade fortfarande inte hört något. 

Men, så fick jag ett samtal den 26/9 ifrån sjuksköterskan. Hon sa att de hade ett datum till mej, måndagen vecka 43 å vid samtalet var det vecka 29. Om jag ville ha tiden så ville de träffa mej redan dagen efter. 

Känslan när hon berättade för mej går inte att beskriva. Men jag blev så glad, jag grät och skrattade om vartannat. Lycka! Så kan man kanske korta ner det. 

Läkarbesöket gick bra och operationsdatumet spikades!

Innan denna operation så ska man gå på en diet i tre veckor innan. Vilket innbar att jag började nu i måndag (det är torsdag i skrivande stund). Denna diet är tuff, väldigt tuff. Jag får inte äta någonting, inte ens en gurkskiva. Jag dricker vatten, kaffe och the, samt dessa pulver drinkar. Så hungern för tillfället är total. Är sugen på saker som jag inte direkt tycker om i normalt fall. Men det går bra. Resultat på vågen har börjat att visas med, och det är otroligt bra sporre till att fortsätta.

Jag kommer att försöka uppdatera här mer eller mindre var dag.

Hur denna veckan har varit kommer jag skriva mer om i morgon, för nu är det dags att blanda till en drink.

/Angelica


Kommentarer
Postat av: Daniela

Du är bäst! <3

2011-10-06 @ 20:23:38
URL: http://danielamedettl.blogg.se/
Postat av: Heidi

Tack för dina fina kommentar. Jag lider med dig och är samtidigt glad för din skull. Lider för att du nu måste utstå helvetesveckorna och glad för att du nu ska få chansen att förändra ditt liv.



En del säger att om man inte klarar de här veckorna på bara flytande så är man inte redo för operationen. Det tror inte jag. Det är allra svårast innan operationen eftersom då har man ännu inte fått verktyget som ska göra att man klarar av att gå ner. Vi behöver ju operationen för att vi inte själva klarar av att gå ner i vikt.



Så misströsta inte ifall det inte går perfekt hela tiden. Det blir mycket lättare sen. Å ifall du klarar av 3 veckor på bara flyt så ska du vara riktigt stolt. Jag klarade det inte men det har ändå gått bra för mig efter operationen.



Kram på dig och lycka till. Jag ska följa din väg till ett nytt liv.

2011-10-06 @ 21:20:43
URL: http://bypassoperation.blogg.se/
Postat av: Annika Hjärterström

Hej, känner igen mig i dina "tuffaste" veckor, men med lite jädrar anamma så ska du se att du även kommer dit, Kämpa på och tänk som jag gjorde: Jag kommer ALDRIG mer soppa i hela mitt liv!! GO GIRL!!

//Annika

2011-10-07 @ 00:33:46
URL: http://ankanplankan.wordpress.com
Postat av: Angelica

Tack ska ni ha!

Kan tro att det tuffaste är just dessa veckorna innan operationen. Att känna hunger hela tiden och sug efter goda smaker är kämpigt.

Precis så tänker jag med Annika, ALDRIG en soppa till i hela mitt liv :)

2011-10-07 @ 07:56:04
Postat av: Katja

Du och jag ska opereras samma dag! :) Fast på olika ställen :)

Jag fick soppdiet i 4 veckor och det är fasen inte skoj. Kan tipsa om att prova Modifast chokladpudding, den smakar som "riktig" ch.pudding :)

Men visst är det ett h-vete, jag blir illamående bara jag tänker på att jag måste "äta" men det måste ju göras.

Och nu har vi ju bara 2 veckor kvar!!! Hur känner du inför op? Jag genomlever det mesta just nu; panik, ångest, dödsångest, extrem lycka...ja hela spektrumet tror jag :)



Du är välkommen in till mig om du vill! Jag kommer att följa din väg fram här :)



Stor kram!

2011-10-08 @ 15:26:15
URL: http://isnusmumrikens.blogg.se/
Postat av: Angelica

Hej Katja!

Usch, jag tycker att tre veckor är en hel evighet just nu med den här dieten, så lider verkligen med dej att behöva utstå det i fyra. Jag har provad chokladpuddingen, å den är helt okej, men tycker det växer i munnen efter ett par skedar :) Vaniljen är min favorit :)

Ja, nu tar det verkligen emot att dricka de där påsarna, men men, som du säger, det måste ju göras.

Hur jag känner inför operationen ? ja du, det är i stort sätt precis som du beskrev det. Ser fram emot det super mycket, men har en fruktansvärd dödsångerst. Phuu, hoppas att den ger med sig!

Jag kommer absolut att kika in hos dig och följa dig med!

Önskar dej all lycka!

Vi får puscha på och skåla till varandra i denna underbara diet :)

Kramar

2011-10-08 @ 20:21:02

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback




Angelica här! Den 24:e oktober 2011 var dagen då mitt liv förändrades. Jag fick då min gastric by pass gjord. Här kan ni läsa om mitt betydligt lättare liv. Men vem är då jag ? Jo, en glad och social två barns mamma. Jag kommer ifrån Halmstad men är sedan år 05 bosatt i Vetlanda tillsammans med Jörgen och våra två barn. Mina dagar kretsar runt familjen, träning, vänner och jobb. Träning har verkligen blivit viktig för mig nu mera och jag mår så bra av den! Har du några funderingar angående operationen, eller något annat med så klart. Tveka då inte, utan ställ frågan. Antingen här på bloggen, eller släng iväg ett mail till [email protected]