Vet ni var jag är rikigt trött på ?? Att behöva skämmas över sig själv. Fyy vad fel det är!
INGEN ska behöva skämmas över sig själv. Oavsett hur man ser ut. Lång, kort, tjock, smal...
Tänk om alla bara kunde acceptera varandra. Att kritisera någon annans utseende är så jäkla fel. Avskyr ytligt folk!! Nä, skönheten den kommer minsann inifrån.

Jag har under så många år nu skämts över mig själv och jag är så förbannat trött på det.
Jag vill inte längre skämmas när jag går i affären och handlar.
Jag vill inte längre ta åt mig så fort någon ser på mej. Varför måste jag ALLTID tro att de tänker något negativt om mej ??

I våras var min klassåterträff. Jag ville så innerligt gärna gå. Men självklart så gick jag inte. För vad skulle alla de andra där tänka om mej ?? Jag var den som blev retad för tjockis då, å nu, 40 kilo större, vad skulle de tänka ?? Nej! Valet var inte svårt. Jag går inte dit. Men jag ville. Grät flera gånger över att jag låtit det gå så här långt med mej själv. Skämdes något otroligt! 

Jag är trött på det nu. Jag vill träffa mina vänner, dem som jag brukade umgås med förr, utan att skämmas! 

Nu vill jag komma ut ur mitt skal och vara Angelica. Jag är blyg, väldigt blyg. Folk brukar säga att det kan man inte tro. Men de vet ju inte hur jag känner ? Jag vill kunna vara så framåt som vad jag antagligen visar mej vara utan att det tar emot. Vill att det ska falla sig naturligt. Jag är social, älskar att möta nya människor. Men jag oroar mej HELA tiden för vad de tycker om mej! Tittar de på mej så tror jag direkt att de stirrar för att jag är så himla fet! 

Nej tack! Nu vill jag inte längre känna så. Lite självförtroende är mer än välkommet hit! Tar emot det med öppna armar! 

Kommer skriva vidare om detta sen. Just nu är det får många tankar som snurrar runt i huvudet, så det blir en enda röra här. 

Idag kom jag fram till att jag nog har svårt att ta till mig vad det är jag har gjort. Operationen menar jag. Tolka det nu inte som om att jag ångrar mej, för det gör jag verkligen INTE. 

Men denna op är bara något som jag läst att andra gjort. Sett deras förändring. Inte skulle väl jag kunna bli en av dem? 
Dagarna går, jag äter mina små portioner (tyvärr för få av dem bara) utan att tänka på varför. Bara gör det liksom. Sen väger jag mej å ser att det går ner på vågen. Men jag har nog inte fattat att jag har gått ner så mycket. Men nu, nu börjar jag begripa att JAG kommer att fortsätta gå ner i vikt. JAG kommer att bli en av dem som jag läst om så många ggr. Det är helt sjukt i min hjärna! Försöker att pussla ihop det hela, å nu är det inte många bitar kvar. 18 kilo.. alltså, det är jäkligt mycket. Jag har tappat 18 kilo! Heeelt sjukt!! Har mer än 18 kilo kvar att tappa, men ändå. Hade någon sagt det till mig för några månader sedan så hade jag bara skrattat. 

Försöker att smälta denna enorma förändringen. Lite knepigt faktiskt, men jag ska nog få rätt på det :)
Mår hur bra som helst. Å det bästa av allt är att jag VET att jag kommer att må ännu bättre snart! 

Nu har jag klottrat färdigt för ikväll. Vet inte om det blev något sammanhang alls i det hela. Men skönt att bara få skriva ibland :)